Framtidsmötet, ett utvecklingspartnerskap inom Equal
-Vi arbetar med ungdomar som inte hittat vägen till arbetsmarknaden sade Ann-Charlotte Thörnblad. Hon berättade om sina erfarenheter från Framtidsmötet, ett utvecklingspartnerskap i de skånska kommunerna Klippan, Åstorp och Perstorp.

Ann-Charlotte Thörnblad

Syftet med partnerskapet är att underlätta skolungdomarnas övergång från skola till arbetsliv och att motverka utslagning och diskriminering. Inom ramen för partnerskapet bedrivs arbetsplatsförlagd utbildning (APU), lärande i arbetslivet (LIA), arbetslivsorientering och kompetensutveckling för företag och skola.

Ann-Charlotte Thörnblad, projektkoordinator, berättade om en pojke som inte ville lära sig matematik.
-Varför ska jag lära mig matte när jag ändå ska bli elektriker, frågade han.
-Då fick han praktisera på en elfirma och sedan förstod har varför matte behövs. Så vill vi arbeta i Framtidsmötet med en växelverkan mellan teori och praktik, sade Ann-Charlotte Thörnblad.

Deltagarna är ungdomar där den ordinarie gymnasieskolan inte fungerar efter kanske nio år av grundskola som inte heller fungerat bra för den eleven. I de tre skånekommunerna är det ungefär var femte elev som misslyckas. Då räknas alla in från dem som lämnar nian utan att lyckas alls, till elever som bara saknar ett eller två ämnen.
-Alla dessa elever sätter man i individuella programmet på gymnasiet. Det förväntas lösa alla problem som uppstått under nio år. Det kan vara alla sorter, från elever med dyslexi till mobbade elever eller elever från en social miljö där det inte går att bedriva studier, sade Ann-Charlotte Thörnblad.
-Det går inte! Vår idé med Framtidsmötet är att bryta mönstret att inte bara ha en enda väg för alla olika elever.

Från början riktade sig partnerskapet till unga mellan 16 till 20 år, senare utökades det till 24 år i samarbete med socialförvaltningen. I de tre kommunerna finns det sexton delprojekt som elever som faller ur kan vända sig till. Men Framtidsmötet handlar också om att utveckla skolan. Frågan där är hur väl skolan möter arbetsmarknaden. Det är 200 unga som deltagit. De har det gemensamt att de inte kan komma vidare från skolan till egen försörjning. För dessa unga erbjuder Framtidsmötet olika arbetsmarknadsprojekt.

Det första steget är skenbart enkel, det gäller att prata med de unga. Att prata med de unga låter självklart, men är svårt. Ungdomarna känner att allt försiggår över huvudet på dem. Ingen pratar med dem. Varför gå in i ett samhälle som inte vill ha en, undrar de.
-Det är häpnadsväckande många ungdomar som säger att ingen har frågat, ingen vuxen har satt sig och pratat med dem, berättade Ann-Charlotte Thörnblad.
-Den första frågan vi ställer till dem är: När blev det så här, när började du känna att skolan och du gick åt olika håll?

För många unga händer detta redan i årskurs fem, vid det första nationella provet. Fröken slutar vara snäll. Med det här provet kommer svart på vitt att eleven inte svarar upp mot målen.

Den andra frågan är varför blev det så här? Är det läs- och skrivsvårigheter, kulturskillnader, mobbning eller annat?
-Vi har sett att det finns inte ett svar och en enda lösning på ungdomarnas olika problem. För varje person måste man ner i varför det blev så här.

På Arbetscentrum i Klippan har man utvecklat en egen modell. När eleven kommer till Arbetscentrum ägnar man minst två veckor åt att lära känna varandra och kartlägga orsaker till varför skolan inte fungerat.

Sedan gör man gör upp en plan där den unga får skriva under, bland annat att tystnadsplikten mellan skola och socialtjänst upphävs. Det är en individuell plan som går ut på att eleven ska vara på fyra praktikplatser och fyra veckor på varje plats. Från varje plats får eleven ett intyg. De flesta har inga papper med sig tidigare. De flesta har inga skolbetyg, inga kontakter, de flesta har inte ens haft ett sommarjobb.
-Nu får de åtminstone ett papper på att de var närvarande och skötte sig. Och de kan börja bygga upp sitt kontaktnät.

Framtidsmötet handlar ofta om att försöka hitta ”små hål i väggarna” mellan olika myndigheter, till exempel mellan skola, socialtjänst och arbetsförmedling.
- Det är svårare än vi trodde, men om man vet vilken person man ska vända sig till kan man skapa informella vägar ut och in i myndigheterna, och då kan man tillsammans hjälpa de unga att inte trilla mellan stolarna, sade Ann-Charlotte Thörnblad.

När det börjar bli dags för eleverna att söka jobb samarbetar Arbetscentrum med det lokala näringslivets tre företagarföreningar. Arbetscentrum kan också hjälpa ungdomarna att ta körkort.
- Det har vi fått möjlighet till med Equal-pengar. Kan man ta sig några mil och har körkort så öppnar sig stora möjligheter på den lokala arbetsmarknaden.

Samarbetet mellan skolan och näringslivet är viktigt, men inte alltid lätt.
-Det är mycket revirtänkande. Ibland känns det som att företagen vill in med en beställning. Skolan vet bäst och är inte alltid villiga släppa ifrån sig utbildning och elever.

Nyckeln till framgång är individuella lösningar. I Perstorp har partnerskapet en liten verkstad i Lillaryd som utför legoarbeten.
-Syftet är inte att man ska få en yrkesutbildning där, men de unga lär sig att svara upp mot arbetsmarknadens krav. Många kommer från miljöer där ingen arbetade. Och i skolan var steget långt mellan elevens handling och dess konsekvenser. Speciellt i gymnasieskolan tar det lång tid innan något händer.

Här i våra arbetsmarknadsprojekt blir den elev som inte är närvarande 0700 omedelbart kontaktad. Här får man lära sig hur man funkar i arbetet och i fikarummet. Och hur man klarar av en gemensam uppgift.
- Vi har 2000 flaskor, de ska fyllas med ättika, och vi gör det tillsammans
På Lillaryd får eleverna betalt upp till 100 kronor om dagen. De får också studera. Verkstaden är kopplad till KomVux så att eleverna till exempel kan läsa in svenska om det fattas dem.

Under tiden gäller det att hitta individuella lösningar med vidare studier eller arbete i samarbete med de unga. Det kan ta sin tid. På Lillaryd stannar eleverna i två månader till ett år. Sedan kan man få jobb som praktikant på en arbetsplats där man sedan kanske kan få ett fast arbete. På Arbetscentrum stannar man två till fyra månader.
-Det är inte så lätt att hitta vidare och fungerar det inte så måste det få ta tid. Man måste också trycka på att individen själv också har ett eget ansvar för sitt liv: Du får dessa möjligheter men då kräver vi detta.

Efter kartläggning och social arbetsträning kommer sista steget, att hitta en egen väg för var och en väg ut till arbetslivet.
-Det är ingen mening med att börja på en praktikplats i stora hotellet i köket om man inte drömmer om att jobba med hotell. Då blir det bara en åtgärd bland andra När de unga kommer från oss till en arbetsplats så är det för att de vill de vara där, för att det finns ett intresse, sade Ann-Charlotte Thörnberg.