Grupparbete:

Fråga 2. Vad är lärcentras roll i den lokala och regionala utvecklingen?

Lärcentras största utmaning är att samla intressegrupper och individer för att samverka runt lärande och bildning i livet och i arbetslivet. Det gäller att möta varje individ där man står. Det är behov och efterfrågan i lokalsamhället, som ska styra lärcentrets roll som mäklare, motor och mötesplats. Den som ser formell utbildning som enda vägen till utveckling kan finna detta utanför lärcentras väggar.

När lärcentra ska medverka till regional utveckling är det viktigt att vara lyhörd. Det behövs marknadsföring av utbildningen och att man ökar förståelsen för utbildning hos gemene man Det är viktigt att skapa förutsättningar för engagemang och inflytande, stimulera relationer och samverkan, skapa överbryggande aktiviteter.

Alla måste bidra. Det gäller att få anställda och ansvariga att inse behovet av utveckling. Tillsammans kan man skapa förutsättningar för förändrade attityder. Då är det till god hjälp att analysera företagens behov av kompetens¬¬utveckling.

Ett lärcentrum som CFL bör vara en möjliggörare och samverka i vissa lägen med regionen för förverkligande. CFL kan skapa viktiga mötesplatser för medborgare, kommunens olika enheter, företag och föreningar där idéer skapas och tas tillvara.

Det är viktigt att lärcentrum är en naturlig del i kommunens och regionens utvecklingsstrategier. CFL kan tillsammans med företag och arbetsplatser möjliggöra utbildningssatsningar efter de kompetensbehov som finns på kortare och längre sikt. CFL kan också vara med och förändra attityder om kompetens, kunskap och lärande.

Vad är problemet?
Söderhamn som region har få arbetsplatser där det krävs högre utbildning. Många sådana jobb försvann när sjukhuset och flygflottiljen lades ner. Därför tvingas många som läser till högre utbildningar lämna kommunen. Ett stort problem för både näringslivet och för hela regionen är att det finns jobb, men att det sker för lite yrkesutbildning och omskolning för vuxna. Och alltför många unga väljer att gå utbildningar som leder rakt ut i arbetslöshet.

22 procent av de unga Söderhamn är arbetslösa. Många unga har gått fel utbildning, till exempel media och IT, och de får inte jobb. Många skulle kunna bli till exempel konstruktörer, om de fick rätt kurs. Hela skolklasser som går ut från mediagymnasiet blir arbetslösa om de stannar i trakten, medan alla de elever som går ut från industriprogrammet får jobb. Trots att det finns gott om industrijobb är det svårt att rekrytera till en traditionell teknisk utbildning.

Blyga ungdomar
Många unga kan inte heller marknadsföra sig själva, har inget driv, är kanske blyga. Vill de unga verkligen ha jobb undrar någon i en grupp. Skoltrötta hamnar på individuella programmet, de kan inte längre välja till exempel fordonsteknisk linje som blivit betydligt mer krävande än förr.

Vuxna utan självförtroende
Gymnasieskolans yrkesutbildning fungerar ändå jämförelsevis bra. Många unga får yrkesutbildning, men varför är det så svårt att yrkesutbilda vuxna? Företagen behöver fler vuxna, de vet hur arbetslivet fungerar. Varför går det inte att få in vuxna på yrkesutbildningar, trots att det finns en efterfrågan. En förklaring är att de som sitter på de nödvändiga erfarenheterna inte har det självförtroende som behövs. De tror inte att de kan klara av ritningsläsning till exempel.

Det handlar alltså om dåligt självförtroende också bland vuxna. Även vuxna behöver stöd. De behöver få höra att de kan klara av uppgiften och få se upplägget. ”Om de bara vågade ta sig hit till CFL på en dags introduktion!”.

Den största rekryteringsbasen på CFL är inte arbetsförmedlingen, utan det är vuxenutbildningen: ”då är man redan i huset.” Då är det lättare att studera vidare t ex vid högskolan. Om man kan välja en utbildning i Söderhamn i stället för att åka till högskolan, innebär det en stor skillnad för den enskilda.

Kvinnligt och manligt
Det finns en viktig skillnad mellan skolan och arbetslivet. Skolans normer är feminina, arbetslivets normer är maskulina. Vilka konsekvenser får det? Ett exempel är yrkesutbildningarna på AMU mm försvann på 90-talet. Omskolning till ”hårda manliga jobb” finns inte längre, typ billackerare, rörmokare, glasmästare mm mm.

Nu är det mest ”lättviktiga billiga utbildningar” som väljs av kvinnor på Komvux. Det är 70 procent kvinnor på Komvux men för få kurser som attraherar män. Det borde gå att rekrytera fler kvinnor till industriprogrammet. Ett förslag var att ge en veckas introduktion för enbart kvinnor till industriprogrammet.

Företagen klarar inte att växa
Det finns kanske tusen företag i Söderhamn. Dessa företag ”måste orka förstå” att de behöver anställa yrkeskunnigt folk, till exempel en konstruktör. Ofta är det ”grabbarna på golvet” som gör konstruktioner. Det finns jobb och möjligheter för många av företagen att expandera, men de får ofta säga nej. Man klarar inte av att ta in arbetskraften på de företag som vill växa.

Det finns företag som skulle fördubbla antalet anställda om det bara fanns folk. Men man hinner och orkar inte med att ta in unga och utbilda och uppfostra dem. Och det saknas vuxna som har rätt yrkesutbildning. I stället försöker företagen klara de mer krävande uppgifterna med befintlig personal, eller köper konsulttjänster och låter bli att expandera.

Bristyrken
Jobben finns inom det mesta som gäller industriproduktion, från konstruktör och produktionstekniker till CNC-styrning. Men det finns inte tillräckligt med svetsare och svarvare. Det tar 5 – 8 år att bli yrkeskunnig svetsare.

Företagarna får gå med mössan i hand när de behöver lärlingsutbildningar och KY-utbildningar. Ett företag som Sandvik ropar efter el-tekniker och elektriker med kompetens som tillexempel projektledare. Det finns en sådan KY-utbildning i Nyköping. Frågan är om Nyköping kan ge kursen på distans till Hälsingland?

Ett annat exempel är VVS-montörer, det behövs överallt. Branschen tillsammans med Kommunförbundet drog igång förberedelser till en utbildning till VVS-montör. Det gick att visa behovet, vilka jobb som behövdes, vilka arbetsgivare som fanns, vilken efterfrågan det fanns. Det var en bra metod för att visa behovet av en utbildning. Men kampanjen dog med initiativtagaren.

CFL har nu ansökt om att få lov att göra fem KY-utbildningar, varav en är till svetsare. Övriga fyra är elektronisk identifiering, säkerhetssamordnare, turism (för funktionshindrade och äldre) och kulturmontör, en utbildning som ska göra personer med kulturkompetens anställningsbara.

Lärarnas avtal
Olika avtal för lärarna i vuxenutbildning och yrkesutbildning krånglar till saken. Ett samverkansprojekt med yrkesgymnasiet var svårt att få till eftersom lärarna hade en anställningsform med arbetstider som inte var anpassad efter företagens tider. Det skulle ha lett till höga övertidsersättningar. Till exempel är Yrkesakademin billigare än Lärcentrum per producerad gymnasiepoäng. Det gör att det inte är enkelt att jobba med uppdrag.

Lärarna kan också ha mer eller mindre positiv inställning till att jobba med uppdragsutbildningar. I vårdutbildningen fungerar det bra. Där genomför man seminarier med undersköterskor och det tillför mycket. Lärarna måste se en egen vinst med en uppdragsutbildning. ”Annars blir det ingenting.”