- Kompetensförsörjning för lokal och regional utveckling

Paneldebatt:

En röd tråd under dagen var framgångsfaktorer och hinder för lokal kompetensförsörjning. De tre studierna hade konkreta exempel på sådana möjligheter och hinder. I paneldebatten efter lunch deltog medverkande från studierna.

Lasse Eklund, Lindesberg och Camilla Keränen, Hultsfred medverkade i rapporten Med sikte på arbete. Sven-Åke Falkeby, Gnosjö och Ulric Björck, Varberg, medverkade i rapporten Samverkan för lokal och regional utveckling. Kerstin Littke, Tjörn, Elisabeth Ulvesund, Göteborg, och Rolf Rahm, Nässjö, medverkade i reportageboken Utbildning för arbetslivet.

Lars Eklund

Lasse Eklund och Camilla Keränen berättade hur de fått stöd av lärcentra på sin väg in arbetslivet. Efter 29 år på postverket kunde Lasse inte jobba längre med statiska belastningar. I ett samarbete mellan försäkringskassan och sin handledare på lärcentret Masugnen hittade Lasse så småningom ett arbete på ett behandlingshem.
- Jag hade arbetat mycket ungdomar inom fotbollen, det hade jag nytta av där.

Vägen till ett arbete gick via en individuellt anpassad utbildning.
- Jag gick utbildningen i två år. Det var två dar i veckan på behandlingshemmet, tre dar på skolan. Till sist har jag fått en fast anställning på ett behandlingshem som jag haft i över ett år, sade Lasse Eklund.

Camilla Keränen har en synnedsättning och är väldigt ljuskänslig. Hon berättade om hur det gick när hon skulle söka jobb.
- När jag kom ut från skolan, skoltrött efter två år i gymnasiet skulle jag ut i arbetslivet. Jag tog kontakt med arbetsförmedlingen och sade jag heter Camilla och har en synnedsättning. Jag fick inget jobb.

Ett par utbildningar och fyra barn senare hittade Camilla ett nytt projekt, Assistcenter för funktionshindrade.
- Jag gick dit och träffade andra med funktionshinder. Jag upptäckte att jag inte va r ensam om att ha ett funktionshinder.

Camilla Keränen

Camilla var på Assistcenter i två år, testade olika jobb, och ”tog itu med” sitt funktionshinder.
- Jag skaffade hjälpmedel, förstoringsglas och kikare. Och jag fick insikter och självförtroende. Det visade sig att det var mycket jag klarade av i praktiken.

Till sist fick Camilla höra talas om ett jobb som administratör på en inflyttarservice i hemkommunen Hultsfred. Hon sökte jobbet, och…
- De ringde från kommunen och sade att jag fick jobbet. Och där jobbar jag nu.

Sven-Åke Falkeby är rektor för vuxenutbildningen i Gnosjö. Han berättade hur han arbetar med svenska för invandrare i Gnosjö med betoning på framgångsfaktorer och hinder för lärande och tillväxt.
- Vi har stor andel invandrare i Gnosjöregionen, runt 25 procent av befolkningen är första generationens invandrare.

I stället för att som brukligt låta invandrare vänta med att arbeta till de är klara med sin SFI har Gnosjö en annan modell.
- De kanske aldrig blir klara med SFI. Vi har en annan uppläggning på SFI med en yrkeskoppling. Vi bygger vidare på det man kan, till exempel matematik. Det finns invandrare som har goda förkunskaper och går förbi de svenskar som sitter på samma kurs.
- För att stärka svenska språket jobbar vi framför allt med en yrkesinriktning i SFI-utbildningen. I Gnosjö har vi en industriteknisk utbildning. Det är en orienteringskurs där de med stapplande svenska kan gå redan efter kanske bara en månad i kommunen och en månad med SFI. Vuxenutbildningen samarbetar också med kommunens omsorgsförvaltning.
- Det är viktigt att avnämarna får möjlighet lägga sig i vad vi jobbar med.

Tanken är att varje praktik ska kunna leda till ett fast arbete.
-I stället för att belasta företagen med invandrare som bara kan lite svenska så utbildar vi invandrare i industriteknik och sedan när de kan ganska mycket får de komma ut och göra praktik på företagen.
- Vi ska vara rädda om företagen och vi ska själva utbilda invandrarna, sade Sven-Åke Falkeby.

Kerstin Littke och Elisabeth Ulvesund berättade om projektet Livskompetens 50+, ett EU-projekt som syftar till att äldre ska få tillträde till och kunna stanna längre på arbetsmarknaden.

Kerstin Littke är utbildningschef på Tjörn.
- Jag fokuserar på tre områden i mitt arbete. Det gäller att

1. Förlägga gymnasial utbildning till arbetslivet
2. Integrera livslångt lärande i arbetet
3. Utveckla lärarrollen så att den stämmer med de arbetssätten

I projektet Livskompetens 50+ tillämpar hon de metoder för att flytta ut lärandet i arbetslivet som hon varit med och utvecklat för ungdomar i regionen.
- Vi har nått goda resultat med ungdomar. Även vuxna som är 50+ har mycket att ge. För vuxna handlar det om det livslånga lärandet. Metoden för unga fungerar också i arbeten där man befunnit sig ganska länge. Det gäller att identifiera utbildningsinnehåll i de praktiska produktionskedjorna.
- Mycket hinder och möjligheter sitter i våra huvuden. Vi ser samhället som en arena för lärande. Det gäller att vi blir duktigare på att identifiera behov av utbildning, mer distinkta och ge utbildning ”just in time” och inte bara ”just in case”.
- Metoder för behovsinventering behövs och är på gång. Där måste vi engagera våra politiker och även identifiera vilka av dessa behov vi ska bekosta med offentliga medel och vad som ska finansieras av företagen.
- Ett hinder är attityden till utbildning, till exempel till vuxenutbildningens roll. Attityden att man ska dela upp utbildning i teori och praktik är ett hinder, en helt onödig konstruktion.
- Ett annat hinder är att många politiker underskattar behov av utbildning.

Kerstin Littke befarade att regeringen bara ser vuxenutbildningen som en arbetsmarknadsåtgärd.
- Jag vet att andra länder med avund tittar på den vuxenutbildningsstruktur som finns i det här landet. Jag hoppas att regeringen innan man sätter ner foten inser att flexibiliteten är oerhört viktigt, att det inte är en arbetsmarknadsåtgärd, utan behövs för konkurrenskraft och kompetens.
- Den stora utmaningen nu är att gå in med utbildning till dem som är i arbete. Det är synd om man inte ser de möjligheter som finns nu när det gäller nya metoder.
- Många problem vi ser skalas av när man etablerar en utbildningsmiljö på detta sätt. Det är frustrerande när man tar till enkla lösningar och skär ner på de teoretiska utbildningarna.

Elisabeth Ulvesund medverkar tillsammans med Kerstin Littke i Livskompetens 50+ och hon har arbetat länge i ett projekt i Göteborg med arbetsintegrerat lärande. Det handlar om grupper med låg utbildning, ofta kvinnor som är inlåsta och stannat i sina jobb.
- Det är fantastiskt att se det som sker med dem i den process när vi analyserar deras livskompetens individuellt.
- En kvinna från Polen deltog i ett program för undersköterska. Hon kunde validera 800 av 1350 poäng, resten av utbildningen läser hon parallellt med sitt eget arbete. Hennas arbetsgivare tyckte att de vill satsa på henna. Nu vill hon inte sluta.

Rolf Rahm är chef för lärcentret i Nässjö, NLC, som är inrymt i ett nytt Träcentrum som kommunen byggt i samarbete med det lokala näringslivet.
- Nässjö är ett tillväxtområde och här ligger 75 procent av Sveriges möbelindustri. Hälften av kommunen sysselsätter sig med möbler och inredning. Träcentrum var en viktig satsning i politiken i Nässjö utveckla målen för människor och industrin.

Nässjö Lärcentrum, NLC, jobbar med tre strategiområden för utveckling

• Trä och produktutveckling
• Logistik och handel
• Vård och omsorg

En viktig framgångsfaktor har varit att utbildningen på NLC omfattar vuxnas lärande i sin helhet.
- Vi omfattar alla skolformer från SFI till forskning och vi har en akademisk närvaro. Vi har trappstegsformat utbildningarna i samarbete med andra lärcentra, med högskolor och med branschråd, sade Rolf Rahm.
- Vi har ett arbetssätt med mycket samverkan och vi finns i många starka nätverk, till exempel Nitus.
- Den kanske viktigaste framgångsfaktorn är att vi ligger direkt under kommunledningen och deltar i diskussion av utvecklingsstrategier för kompetensförsörjning och näringslivsutveckling.

Rolf Rahm är kritisk mot dagens utveckling där han ser att vuxenutbildningen på väg tillbaka till skolsamhället.
- Jag uppfattar det som ett steg tillbaka. Det finns en möjlighet till räddning genom att starta en yrkeshögskola, en själständig myndighet för vuxnas lärande, och bättre möjligheter för lärcentra att få resurser och utveckling.
- Det finns en byråkrati i dag i skolvärlden och i andra myndigheter. Det krävs mycket frihetligare strukturer i ett utbildningssamhälle för vuxna. Det känner inte samma gränser som andra skolor, sade Rolf Rahm.

Ulric Björck är chef för campus Varberg och har skrivit en doktorsavhandling i pedagogik om flexibelt lärande. Campus Varberg utgör den kommunala vuxenutbildningen i Varberg och har även högre utbildning. Med 1500 studenter är Campus Varberg ett av de största lärcentra i Sverige.
-Viktiga framgångsfaktorer för Campus Varberg har varit att det är ett multiuniversitetscampus som samarbetar med flera olika universitet och högskolor, sade Ulric Björck.
- Vi har också koll på det som efterfrågas. Det får vi i ett samarbete med näringslivet, till exempel med Västsvenska handelskammaren och genom träffar med företag, politiker och med branschorganisationer och myndigheter.
- Vi har ett omfattande samarbete. Och vi har KY-utbildningar som vi försöker expandera även om Varberg inte fick någon ny KY-utbildning denna omgång.
- Det är nödvändigt att titta på möjligheten till regional utveckling för att trygga Sveriges intressen i konkurrens med andra.
- I dag finns lika många doktorer i Sverige som det blev filosofie kandidater på 1960-talet. Det måste få konsekvenser med ett mer kvalitativt arbete i regionerna.

På frågan om han såg några hinder för Campus Varberg svarade han nej.
- Vi ser bara möjligheter, vi har vind i seglen, vi har inte ens finansieringsproblem.