Det avslutande seminariet i seminarieserien på Almedalsveckan var gemensamt för alla nationella temagrupperna. I den debatt över frågan "Går det att anpassa arbetslivet till alla?" Här tyckte bland annat Anki Sandberg att utanförskapet kostar och att det är bättre att satsa resurser tidigare.

Medverkande:
- Lena Hagman – chefsekonom, TCO
- Göran Johnsson – fd ordförande, Metall
- Anki Sandberg – ordförande, Attention - intresseorganisation
för neuropsykiatriskt funktionshindrade
- Johnny Munkhammar – programansvarig, Timbro idé
- Josefin Brink – riksdagsledamot, Vänsterpartiet
- Lars Magnusson – professor i ekonomisk historia,
Uppsala universitet

Lars: Globalisering är något nytt. Strukturrationalisering är något bra, in the long run. Men som Keynes sa, in the long run, we are all dead.

Josefin: Globalisering är inte bra för alla.

Johnny: Det har aldrig varit så många nya jobb som nu, på grund av globaliseringen.

Anki: Internet har inneburit en framgång för funktionshindrade. Men många är fortfarande utanför arbetsmarknaden. Globaliseringen borde ge utdelning men ofta kommer nya hinder. U-länderna drabbas brutalt av globalisering.

Göran: Strukturomvandlingen innebär att enkla jobb försvinner från Sverige. Vi måste fylla på med nya jobb. Det är en solidaritetsaspekt. Vi behöver ta ett kollektivt ansvar i denna omställning. Det har varit en hygglig balans mellan ekonomi, politik och fack. På den globala arenan har kapitalet ett stort övertag. Hur stärker vi EU?

Lena: De senaste 10-15 åren har konkurrenstrycket ökat. Vi har blivit mer export- och importberoende. Vi har hängt med. Industrin har inte ökat alls. Tjänstesektorn har däremot ökat. Det behövs insikt om de nya kraven på de nya arbetena. Nya produkter kommer.

Anders: Vad säger vi om lettiska arbetare?

Göran: Javisst men på de villkor som gäller på vår arbetsmarknad.

Johnny: 75 procent av varor som produceras idag fanns inte alls för 100 år sedan.

Anki: Måste alla arbeta i team? Kommer alla in då? Vi är olika, skall många arbeta i Sverige så måste vi få vara olika.

Lars: Sverige har varit vinnare i alla omvandlingsprocesser. Räkna inte ut industrin för fort! Industrin har inte försvunnit. Det är mycket mer komplicerat än så. Alla kommer inte in som konsulter i framtiden.

Josefin: Myt att saker inte produceras i Sverige. Det behövs en motkraft och den är arbetskraften, facket. Vi behöver inventera infrastrukturen på arbetsmarknaden, miljön. Det finns inte bara ett val i framtiden för arbetsmarkanden utan det är ett politiskt vägval.

Anders: Konklusionen är att satsa på mer teknik? Astra Senecas chef sa för en tid sedan att vi satsar på utländska forskare, inte för att de är billigare utan därför att de är bättre.

Lena: Vi behöver bli bättre på att utbilda för bristyrken. Globalisering kommer att innebära att vi byter jobb oftare.

Göran: Sverige är ett bra industriland. Vi har hög kvalitet och hög kvalificering. Vi måste vara bra på allt.

Johnny: Det behövs statlig styrning på universitet. Mer globalisering är bra.

Anki: Irland har man lyckats med samarbete. I Sverige har vi ett stort utanförskap bland 16-24 åringar.

Josefin: Vi behöver en gymnasieskola som ger likvärdig utbildning och som man inte bara läser för att det är kul.

Lars: Marknaden fixar mycket men det finns också marknadsmisslyckanden.

Lena: Arbetslösheten går ned men sysselsättningen ökar inte. Det saknas arbetskraft. Vi behöver inse de här behoven.

Anders: Arbetsrätten och lönerna behöver ändras sa någon moderat häromdagen.

Lena: Huvudproblemet är utbildningarna. Vad gör vi åt det? Man byter jobb oftare. Mer korttidsanställningar kommer. Behöver vi en egen arbetsmarkand för svagare grupper? Det är viktigt att det växer fram arbeten åt alla. Går vi mot en differentierad arbetsmarkand som i USA? Det är ej ödesbestämt.
Statens roll skapar också utanförskap. Insiders skyddas från outsiders.

Göran: Jag tror inte på nyliberalismen och USA-marknaden. Lånesubventioner, ja. I en fri arbetsmarknad anställs inte de som bara har 60 procents kapacitet.

Anki: Vem vill ha 60 procent? Det är alltid lätta vägen ut. Vi måste alla hjälpas åt för att lösa detta.

Lars: Det är genom samhällets försorg som vi får ut de som klarar 60 procent.

Lars: Det är viktigt med en rörlig arbetsmarknad, flexicurity som i Danmark. Där är alla samhällsaktörer överens om spelreglerna i ett stort sahällskontrakt. De har också höga ersättningsnivåer. Detta kan möjliggöra rörlighet. Var kommer pengarna ifrån?

Josefin: Det finns pengar i Sverige. Det är också en myt att högre skatt inte går. Detta kan finansiera arbetsmarknaden.

Göran: Det är inte utan kostnader att ha folk utanför arbetsmarknaden. Bättre kanske satsa pengar på coachning, bidrag för att få in pengar. I Sverige behöver vi ha högre skatter för en generell välfärd.

Anki: Utanförskapet kostar. Vi kan välja på att satsa tidigare och kan då få människor på arbetsmarkanden istället för att bli tvungen att lägga pengar på konsekvenser av kriminalitet och annat. Vi behöver sätta in resurser på människor med en gång.

Sammanfattning: Rätt så eniga om att Sverige alltid har hängt i utvecklingen. Svaret på frågan om det finns en arbetsmarknad för alla är att då måste samhället ta ett solidariskt ansvar, marknaden klarar inte av detta fullt ut.